Gjorde den här planschen på några dagar för pjäsen “Tobaks-Maja + Kullamannen = Sant?” Hur skulle en Helsingborgare kunna tacka nej till att teckna något med vår egen lokaljätte, speciellt när författaren och bildköparen är en sån hyvens skådespelare och programledare som Amelie Nörgaard?
“Ad:s” var Amelie och Martha Vestin vars kommentarer lyfte och förbättrade bilden. Varför stammen är diarrébrun vet jag inte, men den sticker ju ut färgmässigt och det var också meningen.
Slängde ihop det här till min kompis B-uppsats. Hade lite bråttom men nästa gång ska du få relief och partiell lackering och guldtryck, Thomas. Och korrekt kerning i rubriken.
Förutom att den högra killens arm borde vara utsträckt gillar jag hur ljuset konturlöst på hans underarm skapar djup! Så bra blir det när man chansar istället för skissar!
Hur mycket genusvetare Hesslow har gemensamt med biologisten Germund är det bara stjärnorna (och jag) som vet.
Jag tänker förhoppningsvis aldrig lägga upp en personlig “meme” här. Jag vet inte om jag är den enda som inte visste vad det var tills nyligen men det är alltså ett frågeformulär med personliga random frågor som folk svarar på på sina bloggar. Men det är dags att uppdatera den här bloggen så här kommer en meme med ritfrågor från en blogg som snodde det från en blogg som hade snott dem. Copyright. Edit: De kom härifrån.
Har du en “uppvärmningsbild”, dvs ett enkelt motiv du skissar för att komma igång?
Nej, när jag väl sätter mig för att jobba vill jag oftast hinna med så mycket som möjligt innan kvällens festligheter börjar, så jag sätter mig med originalen direkt. Jag antar att frågan åsyftar ett arbetspass med faktisk teckning och inte diverse förarbeten (för vilka man inte brukar behöva “värma upp”).
Har du en valk på rithanden och isf var på handen?
Jag hade en förhårdning till vänster om höger långfingernagel när jag tecknade Drift (sett från mitt håll). Det kan också ha varit ett ständigt lager tusch som rann dit från stålstiftet jag tecknade med eftersom jag tecknade hela tiden (och bara tvättade händerna ibland).
Blyerts - ja/nej? Om ja, vilken typ och hårdhet?
Nä, jag använder nästan bara gröna och blå stift när jag jobbar för de behöver man inte sudda när man ska skanna. Alla säger att blå är bäst men jag tycker grön syns minst i datorn och stiften håller bättre. Man kan också alternera de två så blir skisserna inte lika grötiga. Blyerts använder jag när jag grovskissar eller skissar i min skissbok. Jag har alltid använt stiftpennor för mina föräldrar jobbade på kontor. Jag använde alltid de stift de hade med sig hem och valde aldrig själv hårdhet. Så jag vet inte vad jag föredrar, jag tar dem jag har.
Tusch - ja/nej? Om ja, vilken teknik o vilken typ av tusch?
Jag har alltid använt en och samma flaska tusch. Den är stor, kantig, tuschsmutsig och etiketterna är knallgula med murrigt svart tryck. Jag fick den av en kompis när han slutade måla graffiti och han hade snott den på sitt högstadie. Han hade använt den som påfyllningsfärg i markers. Detta var typ år 2000 och jag klottrade först också med tuschet i några år. Sen bar jag med den till Serieskolan där den troget tjänade mig och imponerade på Gunnar Krantz. Hela Drift är tecknad med det tuschet och jag har fortfarande kvar samma flaska och den är inte slut än. Just nu står den kvar i Sverige men jag har tagit med mig lite i en plastflaska.
När jag tecknar med stift eller pensel använder jag det tuschet. Men ofta tuschar jag med rörpennor och fyller bara i svarta ytor med pensel och flytande tusch. Min förhoppning är att jag ska få tid att testa på ett mer fritt tecknande där jag inte antingen tecknar med flytande tusch eller enbart fyller i utritade ytor, att jag istället ska kunna lägga linjer där de ska vara och sedan lägger på svärtan mer intuitivt. Som Alex Toth och såna gamla mästare.
Akvarell - ja/nej? Om ja, på papper med fin eller grov gräng?
Mellangräng antar jag. Men jag målar knappt med akvarell. Köpte ett litet portabelt set för jag trodde att jag skulle kunna använda det oftare. Icke. Men jag har använt det lite i skissboken som har ett väldigt tunnt men kompakt och glätt papper. Det är rätt najs det med.
Vilka tre ritverktyg tar du med dig till en öde ö?
Linjal, pennväsare, pennskrin. Vad tror du? Papper, penna, suddgummi! Edit: Skit i suddgummit, mer papper och pennor!
Favoritpapper?
Precis innan jag flyttade ifrån Malmö upptäckte jag att det fanns en matt version av elfenbenskartongen på Drewex. Jag tycker de borde göra ett serietecknarblock med det pappret. Det var inte jättegrovt men det var inte lika glätt som det vanliga blocket. Jag har hittat ett liknande papper i ett riktigt serietecknarblock här i London. Det har utsatta stödlinjer och rutmallar och sånt i skannersäker ljusblå. Det låter nördigt och lite opersonligt men är faktiskt praktiskt och ytan har en perf balanserad matthet. Man kan få till en torrpenseleffekt men det är inte för grovt. Från Canson.
Vilket sudd kan du inte leva utan?
Samma relation till sudd som till blyerts, jag använder vad jag hittar.
Vilken teknik behärskar du sämst…?
Självdisciplin. Nu ska jag kolla om jag har några läxor till imorgon, sen ska jag lägga mig.
Edit: Det här inlägget är editat och numera läsbart.
Jag gillar böcker och böcker är billiga här i England. Speciellt serier vilket gör att jag handlar en del såna. Men här om veckan hittade jag en Larson-bok på gatan ute i Golders Green där folk har skollådor i päls på huvudet och svarta trenchcoats i solen. Jag brukar aldrig hitta saker, ens när jag letar, så det var najs.
Här är mina senaste serierelaterade inköp. Chris Ware hittade jag begagnad (men ny) för £10! Sweet. Och Tove i text på Engelska! Illustrationstidningen släpps en gång i kvartalet och är full av texter och bilder om och från illustrationsguldåldern runt 50-talet. Kommer att vara till stor hjälp inför en kommande utställning och kanske framtida erotik.
Men det kanske mest spännande köpet på sistone är boken jag spontanköpte på Tate Britain. Jag var och kollade på det hetaste nyaste koolaste i konstvärlden (tydligen). Man förstod inte ett enda konstverk om man inte satt och läste igenom hela bakgrundshistorien och vi var bakfulla. Inget fel med det (bakgrundshistoria) men jag gillar också att åtminstone uppskatta en del av verket bara av att se det.
Jag brukar alltid vara av åsikten (när man snackar yta mot innehåll (eller snyggt mot manus i seriesverige) ) att ett bra innehåll sällan skadas av en bra form/yta. En bra form är verkligen inte det samma som snygg form men kan ofta vara det. Några av verken på Tate hade kunnat läggas upp som text och bild online och inte förlora så himla mycket. Intressant också att tänka hur stor del den enfärgade gratiskatalogen blir av konstverken när den är ett nödvändigt hjälpmedel för att uppskatta konsten.
Jaja, i foaljén hittade jag en bok som jag inte kunde släppa ifrån mig. Formgivningen var precis så som jag brukar försöka göra den, en blandning av klassisk, stilig brödtext och en överclean sans serif. Matt skönt papper, sjysst format, väl avvägd och rejäl luftighet i brödtexten, snygga index, bra layout, ja, allt var perf. Vad handlar den om, frågade Jacke när jag betalade. Ingen aning, sa jag glatt!
Läckert omslag!
Snajdigt använd relief.
Titelsidorna. Något modifierat typsnitt antar jag? Det enda som står omnämnt är Akzidenz Grotesk men det stämmer ju inte.
Fint, luftigt och small caps! Swift.
Formgiven av Nicola Todeschini för Gavillet & Rust i samband med nån utställning i Geneve. Hittade inga bra länkar.
Nu ringer jag IPRED och kräver IP-nummer! Så här får det bara inte gå till! Hardqueer är skyldiga mig en miljon! Gå dit och bidra, det kommer ta år att betala av mina skadestånd så de behöver din hjälp.
Peak Oil är ett bra begrepp att känna till i dagens samhälle. Det syftar till när utvinningen av olja inte längre ökar utan når sin topp. Efter peak oil går det bara utför (produktionen minskar) och det blir allt mer bråttom att hitta energialternativ. Det vill säga ifall den globala uppvärmningens positiva (dvs negativa) feedbackeffekter inte dränker oss alla innan dess. Vrider huvudet till höger för att njuta av det fina vädret och ser fyra flygplan dra kritvita streck mellan hustaken. Funderar på hur många decennier det kommer ta innan klimataktivister inte stoppar bilar utan i frustration över att familjen dränkts i en tsunami börjar kapa flygplan.
USA nådde sin peak oil för flera år sen och det råder delade meningar om hurvida vi är år eller årtionden ifrån global peak oil. Mest eftersom de som äger oljan, så som Saudiarabien och Shell, kan hitta på fritt hur mycket olja som är kvar. Och i grund och botten själva inte vet hur mycket de kommer att kunna utvinna med framtidens tekniker.
Vissa menar därför att klimatkrisen kommer att lösa sig själv när oljan tar slut, då kan vi ju inte förbränna mer! Andra, vetenskapspersoner till exempel, menar något helt annat. Känns lite dumt att chansa också. Här i London har jag också märkt hur folk totalt struntar i att engagera sig eller förrändra sina ohållbara levnadsvanor (flygresor, hög köttkonsumption, hög konsumption i allmänhet) med hänvisning till att ingenjörskonsten kommer att hitta på en lösning på de kommande vattenmassorna. (Lösningarna är redan kända: flyg mindre, konsumera mindre, ät mindre kött.) Men man måste berömma deras tillit till vetenskapen (obs! ironi), det ska bli spännande att se hur ingenjörerna gör sig av med Arktis samlade vattenmassor från Jordens yta. Vad jag vet jobbar däremot en massa ingenjörer redan nu på hur man ska utvinna energi från de kol- och oljereserver som man vill använda sig av när dagens olja tagit slut. Alltså mer koldioxid ut i atmosfären. Men det var inte alls det här mitt inlägg skulle handla om!
Ett point of no return som nås mycket oftare, men ändå allt för sällan, är vad jag idag kallar mitt Peak Oj. Det är den där punkten när initialmotståndets vallar brister. Ibland inser jag helt enkelt att något måste göras omedelbart för att hinnas med enligt fysikens lagar, andra gånger pallar jag helt enkelt inte med att sitta och rulla tummarna längre.
Nästan alltid innefattar Peak Oj en oj-upplevelse i stil med “oj, varför i helvete gjorde jag inte det här innan?! Det är mycket mer jobb än vad jag trodde från början, det hade blivit bättre om jag hade börjat tidigare och det är dessutom roligare att jobba (med bilder) än att låta dagarna gå.”
Resultatet av gårdagens Peak Oj, photoboothat à Loka och Lina.
Jag borde inte skriva sådant här på min blogg som arbetsgivare kan läsa men för det första är jag dålig på att avgöra när jag inte bör vara ärlig (och det är ändå bara några vänner som läser det här tror jag (jag har ingen sidräknare) ), för det andra sköter jag alla mina uppdrag och lämnar alltid in på deadline.
Igår när jag satt på ett fulmysigt kafé på Chapel Market och sidlayoutade kom en tant med en hund i en slags varuvagn. Jag tyckte synd om den. Då tog tanten ett par kassar från sin tantkompis och pregade ner i samma vagn och sa “There you go, now you have something to sit on.” Hunden gnydde. Jag tror den var kissig men inte ville kissa på tanternas saker. “Let it loose” ville jag säga till den.
Jag vill kunna rita av folk som Robert Crumb. Kolla in dokumentären Crumb (skit i IPRED!), den är jättebra. Man vill kunna rita som honom men man vill verkligen inte vara som honom (inte kunna stå bredvid en kvinna utan att börja fnissa och ta på henne). Sara är också bra på att rita av folk. Kan du inte skriva ett inlägg om hur du gör det, Sara? Jag försökte under G20-”upploppen” att rita av folk men det blev oftast bara ett halvt huvud innan de gick iväg.
Edit: Apropå klimatet uppmanar jag er att kolla in filmen The 11th Hour, även om fokus i filmens slut landar på hur vi tekniskt ska kunna uppätthålla dagens samhälle, hur vår överkonsumption ska bli hållbar. Det vore ju suvve om den var det, men ännu bättre om man tog bort över- från konsumptionen. Man tycker folk borde fatta misstankar gentemot sin konsumption när USAs förre president tyckte det var något vi sysslade för lite med…
